På helgerna är det träning och mys som gäller. Helst av allt åker jag iväg till stan, fönstershoppar lite och tar en fika. Avslutar med mysig middag med nära och kära och en filmkväll. På somrarna är det picknick:s och äventyr som gäller och gärna köpa med engångsgrillar, åka iväg och mysa vid vattnet. Sen så älskar jag att segla också men det händer tyvärr inte så ofta längre. :/

Första bilden är på Ostindifararen Götheborg. Andra bilden är från en gammal segling på scouterna med Lätt och Lagom

Har mött upp älskling! Nu väntar en låång myskväll. Lediga imorgon ju

Igår kväll när mamma och jag satt och kollade på tv så ringde Du. Du ringde för att bjuda in oss på kaffe på söndag för att någon av er fyller år. Det hade ju varit trevligt att åka dit om ni bara hade visat någon som helst typ av empati sen pappa gick bort. Vi sågs senast julen 2009. Julen 2009. Efter det har ni helt försvunnit ur våra liv tillsammans med resten av personerna. Vi fick i och för sig en inbjudan om ett studentfirande, dock kunde ingen i våran familj dyka upp av olika orsaker. Utlovade biobesök, äventyr och annat är som bortblåst idag och aldrig hör ni av er. De få gånger som ni har ringt har varit för att uppdatera oss om alla er, och aldrig någonsin har ni frågat hur vi mår.. Vi som trots allt misst en själsfrände, man, pappa och bästa vän helt plötsligt. Man trodde ju att då om någon gång, skulle vi få hjälp och stöd. Men inte då.

Jag har frågat mig så många gånger om ni är rädda för något. Om ni kanske inte vågar höra svaret eller om ni bara inte vill veta. Kanske tänker ni på oss och kanske är den enkla anledningen den att ni inte vet vad ni ska säga helt enkelt. Fast hur mycket jag än vrider och vänder på det, och försöker få det till eran fördel så finns det ingen anledning som är ok. Ni är alla 7 vuxna människor. Ni borde veta bättre. Hur man beter sig och hur man visar att man finns där. Vi har aldrig tvingat er att sitta och hålla oss i handen men 2009 när jag åkte tillbaka till Linköping så satt mamma själv i lägenheten. Man förväntade sig att ni åtminstone skulle ringa.. Vi vet i alla fall vad ni är av för skrot och korn. Och vissa av er är JAG mer besviken på än andra. Ni är en bunt fegisar och jag har nog klarat mig bättre utan er. 

En dag kanske vi sitter tillsammans igen. Men jag hoppas att det dröjer länge, för ni är absolut inte värda min tid. 

Lene Marlin – Unforgiveble sinner